Det som berörde oss mest var inte föremålets skönhet, utan vad det representerade. Denna låda berättade historien om en tid då människor tog sig tid, då varje gest betydde något, då saker bevarades omsorgsfullt. Den påminde oss också om vikten av att föra vidare saker, om dessa vardagliga föremål som bär inom sig fragment av livet och familjeminnen .
Idag, varje gång vi öppnar den, tänker vi på min yngre mormor, böjd över sina böcker, och på alla de där tysta berättelserna som föremål vet hur man bevarar bättre än någon annan.
Ibland räcker det med en bortglömd låda för att påminna oss om att det förflutna aldrig är helt förlorat, särskilt när vi väljer att ge det en plats i nuet.
