Att leta efter trumpetmaskbon i smutsen var aldrig ett meningslöst tidsfördriv i barndomen.
Det var inte tristess, inte heller brist på kreativitet – det var överlevnad insvept i nyfikenhet, hopp gömt under smutsiga naglar, och ett slags äventyr som bara barn som växte upp med väldigt lite verkligen kunde förstå. Medan andra var limmade till glödande skärmar, försvann vi in på fält och bakgårdar och jagade små underverk med skrapade knän och öppna händer.
Varje liten upptäckt kändes som en hemlig skatt avsedd endast för oss.
Vi visste det inte då, men varje bo vi upptäckte formade i tysthet de människor vi en dag skulle bli. Utan dyra leksaker eller oändliga distraktioner förvandlade vi världen till vår lekplats. Vi växte upp där nya saker stannade bakom skyltfönster, där tv-spel tillhörde någon annan och där fantasin var vår mest värdefulla ägodel.
Fortsätt läsa genom att klicka på knappen ( NÄSTA 》 ) nedan!
